Solidaritetshuset - ett hus med historia
Aktuellt: Världsbiblioteket har givit ut e-bok i samband med Kulturarvsdagen 11-13/9 2015
Barnängen
Barnängen – eller "Barnstugeängen" som området först benämndes under 1580-talet – var avsett för barnstugan vid Danvikens Hospital. Men istället förlades här från 1690-talet, textil-manufakturer, och det var de som skulle göra området känt. En viktig orsak var statens intresse för den inhemska textiltillverkningen. År 1686 hade påbjudits "att arméns ekipering endast inhemskt kläde skulle användas". Karolinernas uniformer kom från bland annat Barnängen.
Textilfabrikerna vid Barnängen grundades av Jacob Gavelius omkringår 1690. De mest framgångsrika ägarna var bröderna Apriarie som drev tillverkningen åren 1761-1805. (Per-Anders Fogelström har i romanen Vävarnas Barn givit en levande bild av hur det kunde gå till vid Barnängens fabriker i början av bröderna Apriaries tid). Mindre bra gick det för tidningskungen Lars Johan Hierta, som åren 1848-72 drev ett sidenväveri i Barnängen. Efter hans tid inleddes den moderna epoken vid Barnängen, då Stockholms Bomullsspinneri- och Väveri AB uppförde de stora väveribyggnaderna i hörnet Nackagatan -Barnängsgatan och drev textilproduktionen år 1869-1952.
K-märkt 1700-talskåk
Den byggnad som nu är Solidaritetsrörelsens Hus uppfördes 1782 som magasin. De kraftiga valven och de tjocka murarna avsåg "att skapa ett bastant motstånd mot påfrestningarna från det hopade varulagret". Under årens lopp har huset byggts om flera gånger, bland annat 1927 med ytterligare en våning och inredd vind samt hiss i trapphustornet, samt annexet. När den så kallade Hillska skolan låg i Barnängen 1829-46, fanns ingen textiltillverkning i området och lokalerna användes istället som internatskola efter engelsk modell. I det blivande Solidaritetsrörelsens Hus fanns då läse- och leksalar och en gymnastiksal. Det så kallade Klockhuset – huvudbyggnaden på Barnängen – användes som expedition, bibliotek, läsrum, sjukstuga samt "logement för de minsta gossarna".
Övriga byggnader användes som bostäder och lärosalar. Alla byggnader som finns kvar på Barnängen idag är kulturminnesmärkta och bildar en unik kulturmiljö. Sedan textiltillverkningen upphörde 1952-talet har nya hyresgäster kommit in. I Solidaritetshuset hade landstinget fram till 1982 så kallade halvskyddade verkstäder med sömnad och textiltillverkning. Mellan 1982-1996 hyrde Solidaritetsrörelsen huset av Stockholms Kommun. Sedan december -97 ägs och förvaltas huset av Solidaritetshuset ekonomisk förening.